Daniel Svenson

Roll i Norma: Pollione

“Bellinis musik får mig att känna sångglädje. Den är oerhört detaljrik, du hör smärtan, glädjen och sorgen, allt finns inbakat i verket.”

Födelseort: Uddevalla
Bostadsort: Vingåker
Utbildning: Operastudio 67, Operahögskolan i Stockholm

Roller i urval:
Tristan, Pinkerton, Rodolpho, Eisenstein.

Den största utmaningen i min yrkesroll: Den största utmaningen skulle jag säga är att kombinera en kontrollerad vokal insats med ett trovärdigt uttryck.

Så skulle jag beskriva min roll i Norma: Pollione är en man som har fått nog av hemlighetsmakeriet kring relationen med Norma och de två söner de har gemensamt. Han vill inte längre smyga för att träffa sina barn. Han vill leva ett vanligt liv. Svensson-liv. 

Han drivs av en brinnande kärlek till Adalgisa. Fast besluten att inget ska få komma emellan dem, tänker han ta henne med sig till Rom nu när han ska avsluta sin tjänst i Gallien. Om han så ska bränna ner hela skogen ska inget få komma emellan deras kärlek.

Bellinis musik får mig att känna: Bellinis musik får mig att känna sångglädje. Den är oerhört detaljrik, du hör smärtan, glädjen och sorgen, allt finns inbakat i verket. Och vid ett dramatiskt kulmen kan musiken bli enkel, nästan banalt enkel, och då blir det nästan som vackrast.

Norma i tre ord: Mänsklig, konsekvent och vacker.

Varför gå på opera? Det är analogt, akustiskt och på så sätt tidlöst. Den energi och koncentraration som finns i rummet under en föreställning är svår att hitta nån annanstans. 

När opera är som bäst, har man lyckats få musiken, sången, skådespeleriet, ljuset dekoren och allt annat att samverka till att berätta samma historia, och den förstagångsbesökare som ser en sådan föreställning kommer garanterat tillbaka för att se fler. 

Drömjobb: Alla roller som jag hittills inte sjungit.