Norma

Akt 1

Gallien kring år 50 före vår tidräkning.

I guden Irminsuls heliga skog leder druidernas ledare Oroveso sina krigare i bön för hämnd över romarna som ockuperat deras land. När de har gått bekänner den romerska prokonsuln Pollione för sin vän Flavio att han inte längre älskar Orovesos dotter, översteprästinnan Norma som han har två söner med. Han har förälskat sig i den unga prästinnan Adalgisa och kärleken är besvarad. Flavio varnar för Normas vrede.

Druiderna samlas och Norma ber mångudinnan om fred. Hon lovar sitt folk att när tiden för strid är inne ska hon själv leda revolten. Samtidigt förstår hon att hon aldrig skulle kunna skada sin älskare Pollione.

När skogen åter är öde infinner sig Adalgisa för att be om styrka att stå emot Pollione. I samma ögonblick kommer Pollione. Han finner Adalgisa i tårar och ber henne följa med honom hem till Rom. Hon lovar att frånsäga sig sina löften som prästinna och följa honom.

Norma anförtror sin oro till sin förstrogna Clotilde. Pollione har blivit hemkallad till Rom och hon fasar för att han ska överge henne och barnen.

Adalgisa söker stöd hos Norma och bekänner att hon har en älskare. Norma minns sin egen kärleks första tid och bestämmer sig för att lösa Adalgisa från sina löften. När hon frågar vem den unge älskaren är infinner sig Pollione och Adalgisa svarar sanningsenligt att det är han som hon älskar. Normas vänlighet byts mot rasande ilska. Hon avslöjar sitt eget svek för Adalgisa. Även hon har förrått templet med Pollione och de har två söner tillsammans. Pollione framhåller sin kärlek till Adalgisa och ber henne åter att följa med till Rom, men hon vägrar och förkunnar att hon hellre vore död.