Coraline

Akt 1

Coraline Jones är uttråkad i det gamla huset hon nyss flyttat in i, och hon är orolig över att börja i en ny skola. Hennes mamma som är upptagen med att packa upp flyttkartonger ger henne inte någon uppmärksamhet, och hennes pappa är helt uppslukad av arbetet med sin senaste uppfinning – en maskin som skall utrota alla sopor. Coraline bestämmer sig för att utforska det nya hemmet; hon täcker av en gammal spegel och bakom en trave med flyttkartonger hittar hon en hemlig dörr. Hon övertalar sin mamma att låsa upp dörren (samtidigt som hon tycker sig höra barnröster som säger åt henne att vara försiktig). När de får upp dörren visar det sig att väggen bakom är igenmurad.

Akt 2

Väl tillbaka i det andra huset verkar Den andra mamman konstig; hon ser vild och häxlik ut och äter skalbaggar. När Coraline frågar efter sina föräldrar svarar hon att de är glada att Coraline är borta. Coraline blir upprörd och vägrar tro på Den andra mamman som i sin tur blir arg, låser dörren till det riktiga huset och sväljer nyckeln. När hon går iväg för att fixa mellanmål till Coraline försöker Den andra pappan hjälpa henne att fly. Utifrån hans antydningar förstår Coraline också att föräldrarna är instängda i en liten snöglob, placerad på den öppna spisen. När Den andra mamman kommer tillbaka blir hon misstänksam och får Den andra pappan att försvinna. Coraline vägrar berätta vad de två pratat om varpå Den andra mamman kastar henne genom spegeln.

Bakom spegeln möter Coraline de tre spökbarnen, vars röster tidigare varnat henne. Varje barn bär kläder från ett annat århundrade; 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet – och de har alla knappar fastsydda över ögonen. De kommer inte ihåg vad de heter, men de minns att de blivit tillfångatagna av Den andra mamman efter att de gått in igenom den hemliga dörren. När Den andra mamman tröttnat på dem kastade hon dem genom spegeln. Här har de nu varit tillfångatagna sedan dess utan att få träffa sina riktiga föräldrar. Spökbarnen berättar för Coraline att även hon är dömd att vara kvar, men Coraline vill inte låta sig skrämmas. Hon bestämmer sig för att rädda dem alla och blir stärkt av något som hennes pappa berättade när hon var liten; att mod är att utmana sina rädslor.

Coraline ropar på Den andra mamman och föreslår en lek: om Coraline hittar sina föräldrar måste Den andra mamman befria dem allihop, men om Coraline misslyckas får Den andra mamman behålla
henne för alltid. Den andra mamman antar utmaningen, och Coraline försöker lura henne att hon vet att föräldrarna befinner sig bakom den hemliga dörren. När Den andra mamman svarar att hon har
fel ber Coraline henne bevisa det. Den andra mamman får upp nyckeln ur magen och öppnar dörren. Spökbarnen hoppar fram och fångar Den andra mamman medan Coraline tar snögloben och nyckeln och springer tillbaka till sitt eget hus.

När hon kommer tillbaka till det riktiga huset påstår hennes föräldrar att de varit där hela tiden. De verkar må bra och hennes pappa berättar att han äntligen fått maskinen att fungera. Spökbarnen är också befriade och Coraline ser dem ha picknick i en målning på väggen. Barnen varnar henne för Den andra mammans hand som blivit avhuggen – den är påväg till Coralines hus för att ta tillbaka nyckeln. Coraline bestämmer sig för att lura handen, och fixar ett litet tekalas för dockorna med nyckeln placerad i mitten av ringen. När handen går till attack blir den fångad av Coraline som kastar den i sin pappas sopförstörarmaskin – den går upp i rök. Coraline har räddat sina föräldrar och inser hur mycket hon älskar och uppskattar dem. Hon förstår också hur modig hon är som vågar utmana sina rädslor.