Gästspel på Folkoperan
Den 28 januari 1986 lyfte rymdfärjan Challenger från Cape Canaveral. 73 sekunder senare exploderade farkosten inför direktsända tv-kameror. Om detta handlar operakompaniet Kamraternas första nyskrivna opera Challenger av Joel Thoor Engström och Sigrid Herrault.
Challenger är ett storskaligt nytt verk om människans drömmar, teknologins löften och de ögonblick då allt rämnar. Utgångspunkten är en av modern tids mest omskakande händelser då rymdfärjan Challenger exploderade och alla sju astronauter omkom – däribland läraren Christa McAuliffe som skulle bli den första civila människan i rymden. Katastrofen blev ett globalt trauma – men också ett avslöjande av sprickor i systemet.
Challenger handlar inte bara om olyckan, utan om allt som ledde fram till den. Operan följer de idealistiska drömmarna, varningssignalerna som ignorerades och de ibland absurda diskussioner som kan uppstå mellan ingenjörer och beslutsfattare. I mötet mellan teknisk prestige och mänsklig oro uppstår en sorts mörk humor – ögonblick där människans försök att behärska det okontrollerbara blir både dråpliga och förtvivlade. Det är en berättelse om hybris och hjältemod, om drömmar som driver människor till gränsen – och över den.
I centrum finns människorna bakom rubrikerna: astronauten som ska bli en nationell symbol, läraren som får en plats i historien och ingenjören som försöker stoppa ett beslut som redan tagits. Genom deras röster pendlar operan mellan det storskaliga och det intima, in i människors själsliv där ansvar, sorg och mod får sina egna klanger.
Operans rollfigurer är fiktivt gestaltade och inte avsedda att vara autentiska eller dokumentära porträtt av verkliga personer.
Challenger är en opera som vill öppna upp för frågor snarare än att ge svar. Vad händer när förväntningar blir viktigare än människor? Var går gränsen mellan vision och vansinne? Och vad får det kosta att jaga drömmar som ska inspirera en hel värld?
Musiken rör sig med lekfull precision mellan det mänskligt sköra och systemets maskinella puls. Rytmerna från NASA:s kontrollrum möter svävande melodier och ett elektroniskt 80-talsinspirerat ljudlandskap. Synthar pulserar som hjärtat i den maskin som skulle bära människan ut i rymden, medan den glittrande, hypermoderna estetiken från epoken blir en kontrast till katastrofens mörker – en digital glans som både lockar och larmar.
”En gripande berättelse som belyser individens roll i katastrofer och spänningen mellan mänskligt hopp och uppfinningsrikedom å ena sidan, och dumhet, byråkratisk kyla och arrogans å den andra.”
Joel Thoor Engström, kompositör
Medverkande
I rollerna
Ingenjören
Linnea Andreassen
Läraren
Alexandra Büchel
Astronauten
Richard Hamrin
NASA-managern
Erik Rosenius
Thiokol-managern
Conny Thimander
Musiker
Piano/synth
Karin Haglund
Saxofon
Theo Hillborg
Cello
Mattias Rodrick
Team
Komposition och idé
Joel Thoor Engström
Libretto
Sigrid Herrault
Regi
Ola Eliasson
Musikalisk ledare
Karin Haglund
Konstnärlig ledare, Kamraterna
Helena de Waal
Formgivare
Clara Mårtensson
Producent
Mette Klouman