Rikke Juellund

Roll i Nietzsche kontra Wagner:

Scenografi & kostymdesign

“Nietzsche skrev: ‘Vi borde betrakta varje dag som förlorad där vi inte har dansat åtminstone en gång.’ Jag hoppas att publiken dansar ut på Hornsgatan.“

Födelseort: Bornholm, Danmark
Bostadsort: Köpenhamn, men jag känner mig även hemma i Stockholm.

Fyra roller i urval:

• Spelman på taket på Aalborg Teater i regi av Martin Lyngbo – den spelas nu och fortsätter till mitten av juni.

• Eurotrash på Galeasen, i regi av Natalie Ringler.

• I höst återkommer operan Vilse på Kungliga Operan i regi av Ellen Lamm.

• Om du ska till Köpenhamn våren 2027 återkommer vår Figaros bröllop på Operan vid Det Kongelige Teater i regi av Anne Barslev.

Vad var din ingång till berättelsen om Friedrich Nietzsche och Richard Wagner – och hur tog den sig uttryck i scenografi och kostym?

Egentligen låter det ju helt galet och omöjligt att göra en monolog med sångare och orkester om Nietzsches sista dagar, där han vandrar mot toppen av ett berg innan solen går upp. Hur ska det se ut?

Regissören Tobias Theorell och jag bestämde att vi ville behålla periodens estetik, men i en nutida, splittrad och inte minst lekfull scenbild. Att sedan få arbeta med en så medskapande skådespelare som Jonas Karlsson är underbart roligt.

Finns det något visuellt grepp i föreställningen som du upplever bär en särskild betydelse – och vad berättar det?

Nietzsche sa att det inte finns några fakta, bara tolkningar. Han var också väldigt intresserad av porträttfotografiet, som just då höll på att få genomslag.

Man poserade framför målade bakgrunder och gjorde porträtt som iscensatta tolkningar av personligheter. Det är både sanningssökande och fåfängt på samma gång. Både platt och djupt. En lek med två och tre dimensioner. Och vad är egentligen djupast: en platt tavla med ett målat djup, eller en tredimensionell skulptur utan yta?

Vad hoppas du att publiken tar med sig från föreställningen?

En förnyad nyfikenhet inför filosofi, bildkonst och musik.

Med Nietzsches ord: ”Konsten är livets sanna ändamål.” Eller det underbara: ”Vi borde betrakta varje dag som förlorad där vi inte har dansat åtminstone en gång.”

Jag hoppas att publiken dansar ut på Hornsgatan.

Tillbaka till Nietzsche kontra Wagner