En utomkroppslig tragedi. En delirisk kärlekshistoria.
Arkiverad föreställning
Wagners kanske allra vackraste och sinnligaste opera Tristan och Isolde, är ett drama om den starkaste av kärlekslängtan. I Folkoperans intima salong tillåts det bränna till på riktigt.
Det berömda Tristan-ackordet i början av Tristan och Isolde inleder operan och dess oändliga vågor skapar en pendelrörelse mellan ljus och mörker, ideal och verklighet och inte minst mellan kärleken och döden. Kärleken blir till drog och längtan efter det fullständiga närmar sig längtan efter det totalitära. Det är en kärlekshistoria som värker fram i ett intensivt kammarspel där stegringen når sin absoluta klimax först i operans sista ögonblick.
Detta tar regissören Linus Tunström med sig i sin läsning av Tristan och Isolde. Här möter vi den åldrande konstnären som iscensätter den totala kärleksupplevelsen han själv aldrig fått uppleva; en kärlekshistoria som bryter upp en trivial vardag till ett tillstånd där själva jaget upplöses. Han sätter i rullning ett experiment vars krafter inte går att kontrollera och manar fram ett ungt kärlekspar beredda att gå upp i kärleken så till den grad att de kanske förintas.
Folkoperans intima operasalong tillåter också att ung kärlek gestaltas med unga sångare i rollerna. Annelies Van Parys musikaliska arrangemang förtätar dramat genom en förkortning av verket till en speltid på 3 timmar och 40 minuter inklusive två pauser. En föreställning du med andra ord hinner se även en vardagskväll.
Linus Tunström om Tristan och Isolde
“Julia Sporsén är sensationell – det är svårt att fatta att detta är hennes första riktiga Wagnerroll.” /SvD
”Julia Sporsén är en smärre sensation som Isolde” /Svt Kulturnyheterna
“…visuell poesi i scen efter scen.” /Expressen
“…en imponerande fullskalig Wagneropera!” /SvD