Marie Arnet

Roll i The Turn of the Screw: Guvernanten

“… Britten fångar den brittiska själen i sin musik.”

Födelseort: Solna.
Bostadsort: Montmartin en Graignes, Normandie, Frankrike.
Utbildning: Kungliga Musikhögskolan, Royal Academy of Music / National Opera Studio, London.

Tre roller i urval:

• Mélisande (Pelleas et Mélisande av Debussy) – för att jag älskar musiken och hon är den karaktär som gått djupast in i min själ, så till den grad att hennes universum fanns kvar med mig även efter repetitionerna och jag hade svårt att hitta tillbaka till verkligheten.

• Pamina (Trollflöjten av Mozart) – den roll jag gjort mest och alltid hittat en ny, spännande färg i musik och karaktär, tack vare Mozart, som är bäst!

• Lulu (Lulu av Alban Berg) – för att det nog var den största utmaningen i min karriär, att lära in en så komplex roll på extremt kort tid. Jag svor många gånger över Bergs musik och slängde noterna i väggen, men insåg så småningom hur genialisk operan var.

Den största utmaningen i min yrkesroll: Att hitta balans mellan arbete och privatliv.

Benjamin Brittens musik får mig att känna: Musiken får mig att känna mig hemma. London var mitt hem innan jag flyttade till Frankrike och Britten fångar den brittiska själen i sin musik. Dessutom älskar jag att jobba med lite mer komplex musik, som utmanar flera lager av sinnena.

The Turn of the Screw i tre ord: Tillit, klaustrofobi, kamp.

Så skulle jag beskriva min roll i The Turn of the Screw: Guvernanten (den enda som inte har något namn i operan), i sin naiva övertygelse om gott och ont, förlorar sin oskuldsfullhet i kampen för det hon tror är rätt.

Varför gå på opera? För att det är den ultimata konstformen, som blandar musik, teater, språk, historia, dans (ibland) och när det är bra, stimulerar alla sinnen på ett överväldigande sätt.

Drömjobb: En opera med fantastisk musik, bra regissör och dirigent, underbara kollegor, spännande teater i en vacker stad. Kanske Turn of the screw på Folkoperan?