Joakim Sten

Roll i Nietzsche kontra Wagner:

Manus

“Det förflutna lämnar oss aldrig. Vare sig vi vill eller inte, bär vi på idéer ur äldre tider.”

Födelseort: Njurunda, Medelpad
Bostadsort: Åkeshov, Bromma

Tre produktioner i urval:

• Ansvaret är vårt/Tingsten, Kulturhuset Stadsteatern (2014)

• Gustav Vasa av August Strindberg, Strindbergs Intima Teater (2020)

• Tidens larm, Folkoperan (2023, 2024)

Vad var din ingång till berättelsen om Friedrich Nietzsche och Richard Wagner – och vad kände du var viktigast att lyfta fram för en publik idag?

Nietzsche och Wagner representerar två versioner av det 1900-tal de kom att påverka.

Exempel: Nietzsche, som började som tysk men blev en självbetitlad europé och kom att hata den tyska nationalismen i alla dess uttryck, en individualist som slutligen separerade så långt från andra människor att det inte fanns någon väg tillbaka.

Wagner, som började som revolutionär, blev genom vilja och ansträngning den tyskaste av alla tyskar, en klangbotten hela det germanska projektet kunde stämma upp i och enas genom.

De slitningar vi fortfarande ser i Europa kommer till uttryck i relationen mellan Nietzsche och Wagner, i deras världsåskådning såväl som deras olika livspraktiker.

Det förflutna lämnar oss aldrig. Vare sig vi vill eller inte, bär vi på idéer ur äldre tider. Ibland förstår vi inte ens att de inte går ihop och att vår värld är byggd på avgrunden mellan dem.

Föreställningen rör sig mellan idéhistoria och scenisk upplevelse – hur har du arbetat för att göra de filosofiska frågorna levande och tillgängliga?

Någon, jag minns inte vem, har beskrivit Nietzsche som en kulturkrönikör. Han är och har alltid varit en utmärkt kommunikatör av sina egna idéer.

Han är förbluffande lättillgänglig och underhållande – när man accepterar de självmotsägelser han själv accepterar. Han vill provocera, imponera och alltid ifrågasätta.

Men han är också personlig. Mycket av det Nietzsche skriver relaterar till hans egen erfarenhet av att leva i världen, ibland rent kroppsligt. Det gör honom relaterbar för en publik.

Med andra ord var det viktigt att försöka fånga en levande Nietzsche, en Nietzsche i rörelse. Ur det blir han tillgänglig.

Vad hoppas du att publiken tar med sig från föreställningen?

Det ni kommit in med, sett på med andra ögon. Vare sig det är uppfattningar om Nietzsche, om Wagners musik, om människans varande i världen. Det, och vad som händer när vi går med, eller mot, trenderna i vår egen tid.

Att ställa sig utanför, eller ovanför, andra ger perspektiv. Men tar man det på allvar har det ett högt pris. Vem är villig att betala det?

Tillbaka till Nietzsche kontra Wagner