Philip Hartman

Roll i Nietzsche kontra Wagner:

Operasångare

“En scen som verkligen sticker ut för mig är när Nietzsche mot slutet av föreställningen nås av budet om Wagners död.”

Födelseort: Nättraby, Blekinge
Bostadsort: Malmö och Stockholm

Tre roller i urval:

Min roll här i “Nietzsche kontra Wagner” är faktiskt min debut i en stor roll på ett etablerat operahus – det känns enormt spännande!

Tidigare har jag sjungit mycket nyskriven opera med frigrupper och på sommaroperor, inklusive huvudroller som Peer Gynt i operan med samma namn av Viggo Edén och bruksarbetaren Oskar i “Vita Bron” av Josef Zetterberg Pihl.

Musiken i Nietzsche kontra Wagner rör sig mellan Richard Wagner, Georges Bizet och Franz Liszt – vad är viktigt för dig i arbetet med den?

Det är ett väldigt spännande arbete eftersom de alla verkligen är giganter inom sin stil av musik, med enormt mycket historia och konventioner kring stilval och uppförandepraxis.

Att få jobba med inte bara en, utan flera i samma föreställning är en lyx, men ställer också höga krav på att kunna “flytta huvudet” mellan de olika musikstilarna – särskilt eftersom musiken som valts ut till föreställningen ömsom hörs i större sjok, men ömsom också dyker upp och försvinner som fragment eller flyktiga tankar.

Finns det ett musikaliskt ögonblick i föreställningen som du upplever som särskilt laddat – och varför?

En scen som verkligen sticker ut för mig är när Nietzsche mot slutet av föreställningen nås av budet om Wagners död.

Handlingen – som dittills rusat fram i ett rasande tempo – stannar för ett ögonblick upp, och i stillheten framförs ett av de vackraste stycken musik som Wagner någonsin skrivit.

Det blir särskilt starkt eftersom Nietzsche, som vid det laget omsvept sig i sin filosofi nästan som en slags skyddsfilt, plötsligt konfronteras och står naken inför sin mänsklighet.

Vad hoppas du att publiken tar med sig från föreställningen?

Både Nietzsche och Wagner är namn som de flesta känner till, men som få (inklusive jag innan den här föreställningen) verkligen vet något om som personer av kött och blod.

Jag hoppas att publiken ska komma till föreställningen utan att riktigt veta vad de ska förvänta sig, och gå därifrån med känslan av att ha blivit mycket mer berörda än de någonsin trodde. 

Det är en historia om två av historiens, på helt olika sätt, största och svåraste personligheter, gestaltad av en helt enkelt fenomenal skådespelare i Jonas Karlsson, sammanvävd med ett urval av den allra vackraste och mest gripande musiken från 1800-talet.

En sammanflätning av opera och talteater på det här sättet är något som inte ofta görs, och jag hoppas det ska bana vägen för fler liknande verk i framtiden.  

Tillbaka till Nietzsche kontra Wagner