Lukas Schottenius
Roll i TurboOpera: Regissör
“Jag hoppas vi hinner våga vara punkiga och utmanande i formen“
Vad lockade dig att söka till TurboOpera? Förra sommaren väcktes en stor nyfikenhet hos mig för konstformen när jag regi-assisterade på Confidencen. Jag såg att det finns så mycket känslomässig kraft i en sångares uttryck, och när det kombineras med intention och scenisk aktion kan riktigt kraftfulla scener skapas. Att i ett turboformat få pröva att regissera det själv, med ett team av andra unga konstnärer, kändes otroligt spännande!
Vad är det mest spännande – eller mest skrämmande – med att skapa en kortopera på bara sex dagar? Såklart är det lite nervöst att visa något efter så lite tid att finslipa detaljer, det är ju ofta i detaljerna magin händer. Men jag tror på att se tiden som en medspelare och tack vare den ta snabba beslut som vi testar och ser vad vi gillar. Efter en utbildning som bestått av många turboprojekt känner jag mig van att jobba snabbt och vara ständigt inlyssnande mot ett rum i förändring. Det ser jag fram emot!
Vad hoppas du hinna testa under veckan som du annars sällan får möjlighet till? Jag hoppas vi hinner våga vara punkiga och utmanande i formen och samtidigt luta in mot operans känslomässiga kraft. Att vi omfamnar operans svåra och stora känslor. Sen är jag nyfiken på hur vi kan kontrastera mot det. Finns det utrymme för det lilla och finstilta också? Den svängningen hoppas jag hinna testa under veckan.
När publiken möter er kortopera den 29 mars – vad hoppas du att de ska känna eller ta med sig därifrån? Jag hoppas publiken får med sig en upplevelse som på något sätt känts inuti dem. Kanske har de skrattat, kanske har de gråtit, kanske har det blivit en knut som lösts upp, eller åtminstone synliggjorts. Oavsett hoppas jag att de går från operan med en tro på att den unga generationen behövs och har något att tillföra operakonsten in i framtiden.