Stulen musik

I Stulen musik får man följa violinisten Arnold Rosé och hans dotter Alma Rosé och deras ödesdigra kamp för att behålla sina instrument.

Under Tredje riket försökte nazisterna utplåna det “judiska inflytandet” över den europeiska musiken. Tiotusentals musiker förföljdes och mördades. Specialkommandot Sonderstab Musik ledde jakten på Europas värdefullaste musikskatter, ovärderliga instrument och manuskript av mästare som Bach, Mozart och Beethoven.

I Stulen musik får man följa violinisten Arnold Rosé och hans dotter Alma Rosé och deras ödesdigra kamp för att behålla sina instrument, men också Władysław Szpilman, Ilse Weber, Shony Braun, Wanda Landowska och Lev Aronson. Musiken är skriven av bland annat tonsättare som Pavel Haas, Hans Krása, och Ilse Weber. 

Musiken ägde en betydelse ojämförbar med andra konstformer under Förintelsen. Litteratur, konst och teater existerade bara i undantagsfall i det nazistiska lägersystemet medan musiken var närvarande nästan överallt. I de flesta läger bildades lägerorkestrar men musiken förekom också i hemlighet, som motståndshandling. Musiken fanns också närvarande som en form av förtryck, som ett redskap för tortyr och kollektiva bestraffningar genom till exempel tvångssång.

Nazistiska ideologer betraktade musiken som den högsta konstformen och den som var mest utmärkande för germanerna. Richard Wagner hade redan i mitten av 1850-talet varnat för judars infiltration av denna höga konst i sin ökända essä Judendomen i musiken. Efter att nazisterna grep makten 1933 påbörjades utrensningen av det “judiska inflytandet” på musikområdet.

Stulen musik bygger på Anders Rydells hyllade bok Stulen musik – Nazisternas plundringar och musik som motstånd.