Opera i fickformat

Opera

Italiensk förkortning för opera in musica d v s musikaliskt verk. Sceniskt verk där dramatiska, poetiska, musikaliska och plastiska uttrycksmedel samverkar till ett sceniskt förlopp där de agerande till väsentlig del sjunger sina partier och där kör, dans- och instrumentalmusikaliska avsnitt ofta ingår som en integrerad del.
Citat ur Norstedts uppslagsbok, 1992.

Operahistoria i fickformat

Opera är ett skådespel där man använder musiken och sången för att föra handlingen vidare. Opera har funnits i snart 400 år. På 1570-talet försökte tonsättare återskapa det grekiska dramat. Operan uppstod under inflytande av många impulser; medeltida liturgiskt (ceremoniellt) drama, handlingsbalett, madrigalkomedi , m m. Monteverdis opera Orfeo från 1607 anses som den första stilbildande operan.
Från Florens och Italien spred sig operan snabbt till Frankrike och till övriga Europa. Olika nationella variationer av den italienska operastilen utvecklades, likaså den s k opera buffa d v s en komisk operastil med talinslag.

Många operasångare och sångerskor blev berömda för sin konst. De krävde att tonsättarna skulle ge dem rika möjligheter till s k koloratursång, en rikt utsmyckad sångstil med drillar. Fram till mitten av 1700-talet förekom också s k kastratsångare som var dåtidens musikaliska storstjärnor.

Tysken Gluck (1714-87) reformerar operakonsten genom att åter betona handlingen. Mozart (1756-91) byggde vidare på hans framsteg i operor som Figaros bröllop, Don Giovanni och Trollflöjten. Från början av 1800-talet hade operan blivit allmänt populär, framför allt i Italien med tonsättare som Rossini och Verdi. Wagners (1813-83) operor som Tristan och Isolde och Nibelungens Ring ger prov på hans teknik med ledmotiv och ett kontinuerligt musikaliskt flöde. Han framförde teorin om operan som ett allkonstverk där alla delar bidrar till helhetsintrycket.
Bland de tonsättare som skrivit opera under 1900-talet kan man nämna Igor Stravinskij och Kurt Weill (Tolvskillingsoperan).

Operasångare och musiker

Den som sjunger opera måste ha en stark röst. Sångarna tränar både sång- och andningsteknik så att de kan höras ut till publiken utan att skada stämbanden. Ofta måste de också höras över orkestern som sitter i ett orkesterdike. Sångarna har därför gått långa utbildningar där de lärt sig rätt teknik och att agera på en scen. De måste också kunna lära sig långa sångpartier utantill.

Orkestern kan ha varierande antal medlemmar och instrumentbesättning. En stor orkester innehåller stråkin-strument, blåsinstrument och slagverk. Blåsinstrumenten brukar man indela i träblåsinstrument som oboe, flöjt och fagott, och bleckblåsinstrument som trumpet och trombon. Orkestern leds ofta av en dirigent.